”De
dikter Wolf-Watz skriver läser jag som fragment som rör sig mot det
sammanhållande. Han bevarar ellipser och synkoper intakta, och därmed respekterar
han de enskilda dikternas integritet. Ofta inleder han med uttryckliga utsagor
som sedan klingar av – som starka ackord, som inte följs av några förklaringar.
En rad jag minns ordagrant från 1997: ”Jag går i gren idag och låter mäta mig
med sorlet”. Suggestivt, med ambition att peka ut en förklaring, nästan
aforistiskt, men samtidigt obegripligt, där det blir svårt att fästa sin
upplevelse med (begripliga) ord.”
I
nya numret av Provins (Nr 3/2015)
bidrar jag med ”Omläsningen” av Jan Wolf-Watz första diktsamling Södra Västerbottens kustland från 1997. I numret
finns också nya dikter av Wolf-Watz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar