Med sina nya dikter visar Anna Hallberg att
bra poesi kan vara både elitistisk och folklig. Det är en provkarta på olika
slags dikt, ett hus som inrymmer både våldsam och ljuv musik.
Att läsa Anna Hallbergs nya diktsamling Chow Chow är som att röra sig i ett hus
där vardera rum erbjuder ny atmosfär. Det kan vara formmässigt sträng dikt, som
åtta ortodoxa sonetter och fyra dikter i det stiliga ottave rime-formatet –
eller helt anarkistisk dikt med orden spatiöst utskrivna på boksidan.
Hallbergs förra bok Ljusgrönt och aska var originell och djupt berörande, men fick inte
den uppmärksamhet den förtjänade. Chow
Chow är en slags fortsättning på både den och Hallbergs tidigare böcker.
Hon skriver om vapen, om våld, om skador.
Här finns en provkarta på hur dikt kan se ut.
Jag anar att de flesta skulle karakterisera det här som svårt eller djupt,
rentav elitistiskt. Men sonetterna utgår från ren populärkultur, åtta kvinnliga
artister, bland andra Silvana Imam, Lykke Li och Beatrice Eli. De olika
dikterna låter verkligen som artisterna själva.
Tidigare har jag jämfört Hallberg med
konstnären Francis Bacons förvrängda, vanställda porträtt. Att hon utsätter
språket för något liknande. Man kan också jämföra med minimalistisk popmusik av
Massive Attack och The xx. Även hos Hallberg finns ”ett syskonhjärta / i basen,
trummorna och slingorna”. Med lite god vilja inbillar jag mig nya tonlägen i de
rum hon möblerar i den här boken.
Poängen är att det är en poesi som inte
liknar annan poesi. Den är fortsatt excentrisk, och befinner sig i ständig
rastlös rörelse. Är det svårläst? Nja, mer en fråga om att öva sig i ett nytt
sätt att förhålla sig till världen. Ett förhållningssätt som är präglat av lika
mycket skörhet som styrka.
Även om våldet dominerar finns också närheten
till en slags ömhet som förstås kommer att förbli viktig. Även om tillståndet
för världen förvärras måste vi påminna oss om att det går att hitta exempel på
godhet. Hos Hallberg exempelvis i några oerhört vackra ögonblicksrader: ”om det
gick att / värma in / andedräkt i huden / hålla njurarna och levern / tända
solen innanför dina revben / försiktigt som septemberljus”.
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 21/2
2017)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar